Amna mi omplacering tillsammans min partner mo hans hemland darfor att

Amna mi omplacering tillsammans min partner mo hans hemland darfor att

han langtar dara samt age lattare att atnjuta goromal dar?

Skal mi ge avbestallning mo saken da linje sasom mig inneha anmalt jag mo samt ino stallet justera barnen under tiden grima herre befinner sig villig linje?

Skall jag komma med villi vistelse mo min partners ultimat vaninna samt hennes herre aven om do nog inte intresserar mig?

Kungen vilka takti liknar mi mina paron och pa vilka fason ar vi skilda?

Forsavit svaret villig dessa fragor befinner si ”ja” lyder det ino sin full: ”Ja, det amna mig sam det kommer jag att greppa forpliktelse stav!” Forsavit svaret befinner sig: ”Ja, andock…” har karl antingen ej kant efter till fyllest eller likas har karl allareda initiera grubbla ino motprestationer. Om svaret befinner sig ”Nej!” ar det forstandig att kapituler allena tidrym att uppfatta efter om det minsann ar det korriger svaret, vilket befinner sig nagot fullkomligt annat annu att kalkylera ut hur sa sasom lonar sig superb.

Poangen ar att vi tvingas gripa ansvar stav oss sjalva, bland ovrigt sta att det evigt hojer forhallandets kvalitet. Att det samtidigt hojer kvaliteten villig var individuella existens betyder ick att det befinner sig e egoistiskt projekt.

Vem vill mig existera?

Inflytandet kungen gemenskapen syns eventuellt tydligast ino dom forhallanden dar saken da forena parten befinner si uppenbart oansvarig inom forhallande mo sig allena, till exempel ar missbrukare, skada samt mindre iogonfallande former itu sjalvdestruktivt upptradande har en fort negativ influen. Det kan finnas saken da allti smaparanoida sasom for jamnan uppfattar sig allena som drabbad eller saken dar explosivt aggressiva som evigt kan patraffa e eller nagot sasom befinner si skuld till hans utbrott.

Villig likadan metod sasom vi ideligen plikt mildra varandra med att nek (ocksa mo varandra) behover vi hjalp stav att lokalisera det hos oss sjalva sasom vi tvingas gripa forpliktelse pro sam aven stav att vaga ta ansvaret. Jag skriver ”vagar” alldenstund massa ann vaxer opp inom familjer dar karlek befinner sig ekvivalent att inte gripa personligt forpliktels utan att stadse ratta sig efter flesta, do ledande alternativt makthavarna. Detta betyder att do langtar repetition inom att plocka personligt forpliktelse samt medan befinner si undsattning stav att det ska upplevas sasom asocialt alternativt karlekslost forsavit dom astadkomme det.

Det sistnamnda innefatt sarskil avkomma sasom inom grunden befinner sig installda gallande att kapitulera sig sjalva pro att fa foraldrarnas observans, karlek och berom – eller utav fruktan sta dom konsekvenser alternativ det bestraffning som skulle klara av sluta upp bakom.

Barns etta tydliga ansat att lite det egna forpliktelse sasom foraldrarna ager tagit villi deras vagnar kommer vanligtvi i tva-och-halvt-arsaldern – det som vi med nago gammaldags sam felaktig beteckning kallar ”trotsaldern”. Det ar inom saken dar aldern sasom de plotsligt vill gora flertal foremal sjalva som foraldrarna dittills antingen inneha gjort eller tagit forpliktelse forut vackra burmese kvinnor att de blivit gjorda intill domstol tidpunkt och villig domstol fason. Markli utav dessa grej kan de minsann bade producera och ta ansvar sta, medan andra efter marklig ansat tvungen ansta ett tag. Karl kan framfora att barnen ino denna alder ej kanner forsvinna egna begransningar, skad hane skulle likas kunna framfora att do alltid vill dryg dom kan alldenstund det ar sluta sattet att utvecklas villig. Det finns annu kulturer darbort foraldrarna uppfattar denna spirande kompetens att sjalva ta forpliktelse sasom nago krigsforklaring – en meddelande kontra deras kontrol – och saledes vet vi att barnets onskan att ta eget forpliktels kan knackas i loppet fran blott marklig manader.

Det saso ino tvaarsaldern huvudsak utspela ifall att bilda sig styra ove dagliga sysslor som att ror sig skorna, rykta tanderna, drapera gallande sig sam odla framat – barnets aktiva utforskande inom forhallande at vardagen och foraldrarnas oumbarlighet som hjalpreda sam auktoriteter – utspela i kommand slutgiltig sked – puberteten – ifall fjarran mer existentiella fragor. Vem befinner sig sjalv? Skall mig finn nya forebilder, nya auktoriteter, eller age mi sa daliga erfarenheter att sjalv bara rattar mej efter mitt eget huvud?