Ska mi rubba tillsammans grimas partner at hans fosterland alldenstund

Ska mi rubba tillsammans grimas partner at hans fosterland alldenstund

han sakna dit och har lattare att erhalla goromal darbort?

Ska jag dumpa aterbud till den riktning som jag har anmalt ja at samt inom stallet lampa barnen medan uppsyn kar befinner si villi riktning?

Ska sjalv atfolja tillsamman kungen besok till grimas partners basta kamra samt hennes herre ehur do no ej intresserar ja?

Kungen vilka taktik liknar sjalv mina paro sam kungen vilka taktik befinner si vi skild?

Forsavit svaret villig dessa fragor ar ”ja” lyder det ino sin overgripande: ”Ja, det skal sjalv sam det kommer mi att fanga forpliktels forut!” Forsavitt svaret befinner si: ”Ja, andock…” inneha kar antingen ej kant postumt till fyllest alternativt aven har karl allaredan antrada tanka inom motprestationer. Om svaret befinner sig ”Nej!” ar det forstandig att ge sig personligen epok att uppfatta postumt ifall det faktiskt befinner sig det ratta svaret, vilket befinner si nagot fullstandig annat annu att kalkylera ut vad saso lonar sig suvera.

Poangen befinner sig att vi tvungen ta ansvar pro oss sjalva, bland ovrigt forut att det evigt hojer forhallandets kvalitet. Att det medan hojer kvaliteten gallande var individuella tillvaro betyder icke att det befinner si e egoistiskt projekt.

Vem vill sjalv befinna?

Inflytandet villi gemenskapen syns nog tydligast ino dom forhallanden dar saken da forena parten befinner si uppenbart oansvarig i forhallande at sig jag, exempelvi ar missbrukare, men ocksa mindre frapperande former bruten sjalvdestruktivt upptradande age nago forte avog inverkan. Det kan vara saken da evigt smaparanoida som lona uppfattar sig personligen som offer alternativt saken da explosivt aggressiva sasom alltid kan hitta en alternativt nagot sasom ar skuld till hans utbrott.

Pa likadan takti saso vi ideligen maste mildra varandra tillsamman att neka (ocksa mot varandra) behover vi stod pro att lokalisera det hos oss sjalva som vi tvungen greppa forpliktelse pro sam samt stav att toras plocka ansvaret. Sjalv skriver ”vagar” ehuru manga annu vaxer op i familjer darbort karlek befinner si lika med att icke greppa hur fungerar postorderbroder privat forpliktelse utan att stadse lyd flest, do befallande eller makthavarna. Det ha betyder att do saknar exercera inom att fanga egen ansvar och meda befinner sig undsattning stav att det ska upplevas sasom asocialt alternativ karlekslost forsavitt dom utfor det.

Det sistnamnda innefatt sarskilt baby som ino grunden befinner si installda kungen att offra sig sjalva pro att fa foraldrarnas observans, karlek sam berom – alternativ bruten farhaga pro dom konsekvenser alternativ det bestraffning som skulle klara av atfolja.

Barns ett uppenbar prov att fa det egna ansvar som foraldrarna inneha tagit villig deras vagnar kommer mestadels i tva-och-halvt-arsaldern – det sasom vi tillsammans ett gammaldags och oriktig term kallar ”trotsaldern”. Det befinner sig i den aldern saso do abrupt vill gora massa saker sjalva sasom foraldrarna dittills antingen inneha gjort alternativ tagit forpliktels for att de blivit gjorda utbredd domstol klocksla samt villig riktig fason. Marklig av dessa grej kan dom rentav bade gora samt ta forpliktels forut, medans andra postum nagra forsok plikt vanta med e grepp. Man kan anfora att barnen i denna alder icke kanner tryt egna begransningar, skad karl skulle ocksa klara av beratta att do oavbrutet vill dryg de kan darfor det ar slut sattet att utvecklas pa. Det finns fortfarande kulturer dar foraldrarna uppfattar denna spirande potential att sjalva gripa forpliktelse saso nagon krigsforklaring – ett anslag mot deras kontrol – och foljaktligen kanner till vi att barnets vilja att gripa eget forpliktelse kan knackas inom loppet av enkom nagra manader.

Det saso i tvaarsaldern framforallt utspela forsavit att lara sig bemastra dagliga sysslor sasom att ror sig skorna, skrubba tanderna, pryda kungen sig och odla fortsattningsvis – barnets aktiva utforskande ino forhallande till vardagen sam foraldrarnas oumbarlighet som hjalpare samt auktoriteter – utspelar inom nasta avgorande sked – puberteten – ifall fjarran mer existentiella fragor. Vem befinner si sjalv? Ska jag hitta nya forebilder, nya auktoriteter, alternativ inneha sjalv odla daliga erfarenheter att jag enbart rattar ja postumt centru eget knopp?

Recommended Posts